Angeläget att nå ut med diabetesriktlinjer i hjärt- och kärlsjukvården

 

Sammanfattning från seminarium - Hjärtefråga för diabetesvården

almedalen2almedalen2

Anna Starbrink (L), Stockholms Läns Landsting

Flera vetenskapliga studier visar att vissa blodsockersänkande läkemedel kan minska risken för att patienter med typ 2-diabetes och etablerad hjärt- kärlsjukdom ska avlida av sin hjärt- och kärlsjukdom. Men trots att dessa läkemedel har en hög prioritet i Socialstyrelsens nya riktlinjer är risken stor att många patienter får vänta på behandling.

När man talar om komplikationer som drabbar patienter med typ 2-diabetes tänker många på amputerade ben och blindhet. Risken att få en hjärtinfarkt är dock betydligt större; mer än hälften av alla patienter med typ 2-diabetes drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.
På ett seminarium i Almedalen diskuterades hur snabbt nya behandlingar når ut till patienterna. Lars-Åke Levin, professor vid Linköpings universitet, menade att en långsam introduktion ur ett hälsoekonomiskt perspektiv är ett samhällsproblem.

– Mer än 400 000 svenskar har diabetes typ 2, så det är väldigt vanligt. Många upptäcker att de har diabetes först när de kommer in med en hjärtinfarkt. Under en tioårsperiod har sjukvårdskostnaden mer än fördubblats för gruppen.

Socialstyrelsen har under våren genomfört en översyn av de nationella riktlinjerna för diabetesvården. Översynen har lett till nya och uppdaterade rekommendationer om bland annat glukossänkande läkemedelsbehandling vid typ 2-diabetes.

Det tar dock tid att implementera de nya riktlinjerna i landstingen. En förklaring, enligt Lars-Åke Levin, är att det är olika specialiteter – endokrinologer, diabetologer, allmänläkare och kardiologer – som ska samsas, och att den sistnämnda gruppen har dåliga kunskaper om diabetes.

Mikael Dellborg, professor på medicinkliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, menade att kardiologer ofta har svårt att arbeta förebyggande och motiverande, för att få patienterna att ta sina läkemedel.

– Det finns en begränsad kunskap och ett begränsat intresse för att arbeta förebyggande. Kardiologer är mer blåljuspersoner, som har svårt med jobbiga saker som att få patienter att ta medicin.

En annan förklaring till att det tar tid att få ut nya behandlingar är decentraliserade läkemedelsbudgetar, där kostnaden för läkemedel ska vägas mot andra resurser. Incitamentet att kortsiktigt spara pengar kan därför bli så stort att läkare avvaktar med att skriva ut de nya medicinerna.

– Ett skäl till att nya metoder tar tid att få ut är att de kostar pengar i början, även om man kan spara både pengar och lidande på sikt, sade Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting.

Stockholm hör till de landsting som ligger sämst till när det gäller att följa de nya riktlinjerna. Anna Starbrink sade sig vara ”lite kritisk” till det egna landstinget.
Stefan Jansson, distriktsläkare i Örebro, ansåg att de diabetologer som arbetar tillsammans med kardiologer behöver bli tuffare och ställa krav på att använda blodsockersänkande läkemedel, även om de kostar mer. Som flera andra i panelen menade han dock att det är naturligt att det tar tid. Samtidigt rådde enighet om att förutsättningar finns och att alla tycks vara överens. Nu är det tid att agera.

Inger Ros, ordförande för Riksförbundet HjärtLung, framhöll att det går alldeles för långsamt att få ut nya behandlingar i vården:
– Det är de patienter som har flera sjukdomar som drabbas hårdast. Det är viktigt att se patienten som en individ, inte en diagnos som valsar runt i vården, sade hon.

Arrangör
Dagens Medicin Agenda, Boehringer-Ingelheim, Svensk förening för diabetologi

Medverkande
Mikael Dellborg, Professor, medicinkliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Mona Landin-Olsson, Professor, endokrinolog, Skånes universitetssjukhus i Lund, Svensk Förening för Diabetologi
Anna Starbrink, Landstingsråd, Stockholms läns landsting
Lars-Åke Levin, Professor, Linköpings universitet
Stefan Jansson, Med dr, distriktsläkare, Brickebackens vårdcentral, Örebro
Inger Ros, Ordförande, Riksförbundet HjärtLung
Dag Larsson, Landstingsråd, Stockholms läns landsting  

Pradaxa® (dabigatranetexilat), antikoagulantium, Rx, F. Indikationer: Prevention av stroke och systemisk embolism hos vuxna patienter med icke valvulärt förmaksflimmer (NVAF), med en eller flera riskfaktorer, såsom tidigare stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA); ålder ≥ 75 år; hjärtsvikt (NYHA klass ≥ II); diabetes mellitus; hypertension. Behandling av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE), och förebyggande av återkommande DVT och LE hos vuxna. Profylax av venös tromboembolisk sjukdom hos patienter som genomgått elektiv total protesoperation i höft- eller knäled. Styrkor och förpackningar: 60 x 1 samt multiförpackning 3 x 60 x 1, blister. Kapslar 110 mg resp 150 mg. Varningar och försiktighet: Njurfunktionen bör bedömas innan behandling påbörjas. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Patienter med svår njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance < 30 ml/min). Pågående kliniskt signifikant blödning. Organskador med risk för blödning. Spontan eller farmakologisk nedsättning av hemostasen. Nedsatt leverfunktion eller leversjukdom som förväntas påverka överlevnaden. Samtidig systemisk behandling med ketokonazol, ciklosporin, itrakonazol och dronedaron. Mekanisk hjärtklaffprotes. För senaste prisuppgift samt övrig information se www.fass.se. Datum för översyn av produktresumén 02/2017.

Praxbind® (idarucizumab), Rx, EF, ATC-kod V03AB. Indikation: För vuxna patienter behandlade med Pradaxa® (dabigatranetexilat) när snabb reversering av Pradaxas antikoagulerande effekt krävs: Inför akut kirurgi/brådskande procedurer; Vid livshotande eller okontrollerad blödning. Styrkor och förpackningar: 2 injektionsflaskor à 2,5 g/50 ml injektions-/infusionsvätska, lösning. Varningar och försiktighet: Känd överkänslighet (t ex anafylaktisk reaktion) mot idarucizumab eller något av hjälpämnena eller ärftlig fruktosintolerans är tillstånd som noga måste vägas mot den potentiella fördelen med behandlingen. Genom att reversera dabigatranbehandlingen utsätts patienterna för den risk för trombos som är knuten till deras underliggande sjukdom. För att minska denna risk skall återinsättning av behandling med blodförtunnande medel övervägas så snart det är medicinskt lämpligt. För fullständig förskrivarinformation se www.fass.se. Datum för översyn av produktresumén 04/2017.

 

▼ Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning.